Folk vill gärna ha ett ansikte på bonden

På Anta Gård möts man av en lantidyll som påminner om en Astrid Lindgren bok; rödmyllemålade gårdsbyggnader med vita knutar, ett vackert gult karaktärshus, äppleträd som snart ska slå ut i blom och som pricken på i:et en liten gårdsmölla alldeles intill ladugården. Istället för Emil och Ida i Katthulta, möts man av gårdshunden Inga och påfågeln Jarmo, som är något av en lokalkändis sedan han rymde ut på byn för att fria. Tråkigt nog kan det vara ganska glest med kandidater om man är påfågel och bor i Sjundeå. Här har också Sjundeåborna Anders Karell och Mia Nyberg haft lyckan att slå ned sina bopålar.

– Anta Gård är från år 1541 och jag är fjortonde generationen i släkten som driver gården, berättar Anders.

Det är i huvudsak en spannmålsgård, som under senare år allt mer riktat in sig på trädgårdssidan.

– Vi odlar hallon och kommer i år att ha även svarta hallon. En annan nyhet för det här året är blåbärstry. Vi har också lite jordgubbar och så odlar vi både vanlig gul lök och vitlök, berättar Mia.

POPULÄR GÅRDSBOD

För fyra år sedan fattade de beslutet att övergå till ekologisk odling. Det är rätt väg att gå och ligger i tidens anda.

– Folk har blivit mera medvetna om vilka slags råvaror de köper. Det är nog de sociala medierna som gjort att det finns en större öppenhet kring hur varorna produceras, säger han.

Många vill också gärna ha ett ansikte till bonden som odlat råvarorna, varför de valt att också satsa på gårdsförsäljning.

Har ni märkt av ett ”coronauppsving” på gården?

– Ifjol då pandemin bröt ut hade vi klart flera besökare än vanligt i gårdsboden. Folk upplevde självbetjäningen som trygg. Storsäljare var mjöl och gryn, det var helt klart en ”bakningsboom” på gång. Över lag tror jag att folk börjat laga mera mat i hemmen under coronan, så den har inte enbart varit av ondo, säger Mia.

UPPLEVELSEN VIKTIG

Utöver gårdsboden har man också försökt att locka flera till gården med ett popup-café som är sommaröppet. Det är Mias dotter och deras grannar som driver caféet. Cafébesöket kombineras ofta med en sväng till gårdsboden och de flesta vill också ta sig en titt på gårdens djur. Upplevelseaspekten är viktig.

– Det är många som kommer ut till gården för att de vill återuppleva något från barndomen. Speciellt hönor väcker den typen av positiva känslor, man minns att kanske mormor eller farmor hade hönor då man var barn, säger Anders.

Under hösten hölls också en småskalig fisk- och köttmarknad på Anta Gård tillsammans med andra lokalproducenter i området.

– Om man tittar till möjligheter, så visst finns det chanser att växa på den här sidan. Det finns en miljon människor nästan kring hörnet (avser Helsingforsregionen). Allt handlar ju om att få ut sitt budskap och få konsumenten intresserad, säger Anders.

Via sociala medier når man lätt ut till stora kundsegment och Anta Gård använder sig av både Facebook och Instagram.

– Men vi skulle behöva en marknadsföringschef, vi jobbar ju ute på fälten hela dagarna, inflikar Mia.

– Det skulle också gälla att få folk intresserade av sitt hemland. Ett problem för oss här i Sjundeå är att 51:an är genomfartsled och folk vet inte vad som finns litet på sidan om de större rutterna, säger Anders.

DISKUTERAR MYCKET

Hur är det att arbeta inom ett familjeföretag och vem ska man klaga till när man är missnöjd med chefen?

– Då tittar jag mig själv i spegeln, ler Mia underfundigt.

Att driva ett jordbruk är en livsstil, inte ett jobb, konstaterar hon. Hon är själv uppvuxen på en gård och visste vad hon gav sig i kast med. Trots att de båda arbetar hemifrån, har de sina egna nischer på gården. Det händer att de ibland inte alls ser varandra innan kvällen då de båda arbetat med sitt.

– Men det är klart att man måste ha ett intresse för vad den andra sysslar med, annars fungerar det inte. Gården är ju gemensam. Vi frågar nog varandra mycket och diskuterar, säger Anders.

Sista frågan; vad har livet som företagare lärt er?

– Om man tycker om att jobba mycket så är det ett bra alternativ, och man blir aldrig fullärd, säger Mia.

– Min lärare sade i tiderna att ”som man bäddar får man ligga”. Det är nog tufft att vara företagare, men det är en livsstil och jag har i arbetet fått träffa en massa människor som jag troligen annars inte hade träffat, säger Anders.

Så får vi avsluta intervjun, för gårdschefen Inga (hunden) viftar ivrigt med hela kroppen för att signalera åt husbonden att kafferepet nu är avslutat och att hon är redo att åka traktor.

Vem: Anders Karell, 56 år, Mia Nyberg, 55 år
Familj: vuxna barn och barnbarn
Hobbyn: jobbet, yoga, politik
Företag: Oy Anta Ab
Personalmängd: de själva + säsongsarbetare

Text och fotografi: Mia Berg-Lundqvist